Grann(o)sämja
BAH!!!
Här sitter jag, i godan ro, i uterummet på sommarstugan med gitarren & datorn och skriver musik, spelar in musik och lyssnar på musik. Ja, och sjunger. Ganska högt, erkänt ganska högt. Lungor har jag.
Så ringer telefonen. Det är närmsta grannen. Han finner det för gott att på otrevligast möjliga sätt skälla ut mig för det "oljud" jag för. "Det får du väl för FAN fatta själv hur det låter över till oss!!" Eh, nej. det kan jag "för fan" inte fatta själv. Jag sitter här i en sommarstuga med långt mellan husen, MITT på dagen, och sjunger. Det slog mig ärligt talat inte att någon skulle bli störd av det, men när han nu informerat mig om att de blir det skall jag självklart tänka på det och anpassa volymen eller sätta mig någon annan stans. Jag var artig och tydlig i att jag tog till mig det han sa när han berättade det för mig, men samtalet bara eskalerade. Det räckte visst inte att jag skulle ändra mig, jag var tydligen en förfärlig människa som inte hade använt nåogon form av telepati för att förstå hur de kände det innan de sagt något till mig.
Om du blir störd av mitt sjungande är det bara att ringa och säga det, så sänker jag volymen. Om du blir störd på någon annan är ditt ALLDELES EGNA FÖRBANNADE ANSVAR att säga till *innan* du inte kan göra det utan att vara otrevlig och förolämpande. Eller?
Det som stör mig mest med den här situationen är att jag jobbat hårt på grannrelationen i sommar, som är ganska skadad av många års osämja (eller ja, osämja... de gillar inte varandra bara) mellan dem och mina föräldrar. Så jag har kämpat som en dåre att försöka få ordning på den här relationen. Just nu känner jag bara att jag förstår mina föräldrar och helst aldrig vill se honom igen.
Fuck you, fuck you very much.
3 kommentarer:
jag var i en liknande situation på jobbet i våras, hade en ganska högljudd lektion och plötsligt stormade en kollega in och skällde ut oss för att vi var för högljudda, med ord i stil med "vi har försökt att stå ut under en lång stund men nu går det bara inte längre". jag visste inte ens att det var lektion i klassrummet bredvid och än mindre att de hade prov. hade h-n sagt det från början kunde vi ju dämpat oss, men nu visste vi ju inte ens att det fanns ett behov av det.
så jag håller, av flera anledningar, med dig fullt om att det ligger i den andre personens ansvar att säga till innan det gått så långt att han eller hon är fly förbannad. man kan väl inte utgå från att alla är högljudda för att vara onda? eller så kan man det... folk är får.
tråkigt att det du jobbat för under sommaren ska slås sönder för en sån liten grej, hoppas att de lugnar ner sig och situationen blir bättre igen trots allt!
Välkommen tillbaks :) även om det under tråkiga omständigheter (fast kanske ändå inte, med tanke på vad du har skrivit - lika bra kanske?). Hur som helst har du varit otroligt saknad! Har gått in här med jämna mellanrum för att se om du uppdaterat. Du skriver otroligt bra och underhållande :). Jag tycker du ska ta kontakt med ett förlag angående att ge ut dina texter från bloggen i bokform. Skulle bli succe! I samma anda som Bridget Jones fast bättre och lite annorlunda. Smartare och roligare.
Helt udda Paula. Människor som inte förmår att säga till i tid. Har man väntat tills man inte kan vara trevlig så har man tappat allt det eventuella moraliska övertag man må ha haft - känner jag.
Tack skall du ha Anonym. Jag uppskattar det mycket, skall du veta :)
Skicka en kommentar