Förklaring

Ina, Stina och ni andra som läst här - ibland från början - som undrar över kärlekssagan. För det är en saga, bara inte en med ett lyckligt slut. Jag skall dela med mig av lite mer detaljer från vårt avslut, vilket kanske kanske förklarar mer. Det hjälpte mig, i alla fall.

Han sa till mig, den kvällen då vi pratade så länge och avslutade det helt, han sa till mig då... nej vänta, jag måste börja någon annan stans.

Kom ihåg att han fått anstånd, ett litet tag, med att komma fram till ett beslut. Att han fick anstånd alls var för att beslutet var så slutgiltigt. Nu visste han att han var/är min Mr.Big, och jag hade förklarat för honom att det bara fanns en väg att gå, för mig, för att jag inte skall gå sönder helt... eller mer. Nu var det final - var svaret nej så kan vi inte ses mer, och han får "besöksförbud". För alltid*.

Jag säger det igen, för att inpränta att han faktiskt hade förstått det. Det var det som gjorde att det tog sådan tid för honom att komma fram till vad han måste säga. Han förstod . Han HOPPADES att jag skulle ha ändrat mig men räknade inte med det. Eftersom beslutet hade sådan impact, när han nu beslutat sig för "nej", så tänkte han igenom det otroligt noga innan.

Detta innebär att han, när vi pratade, aldrig någonsin lät sig dras in i diskussion just omkring själva nejjet. Han kunde förklara och beskriva hur han tänkt, men inte röra i själva beslutet. Han förklarade det för mig, och jag tror honom.

Det som var allra svårast för mig var just pudelns kärna - hur han kan älska mig som jag vet att han gör, åtrå mig som jag vet att han gör, respektera mig som jag vet att han gör och trivas med mig som jag vet att han gör, och ÄNDÅ säga "nej-han tror inte på en framtid för oss". Det är så sanslöst svårt för mig att förstå, fortfarande.

Men det han sa, när jag frågade honom precis det, var ungefär så här:
"Det här kan låta fånigt, för det finns egentligen inga jämförelser, men ungefär så här är det:

Jag kan gå in i ett galleri och se en tavla. En helt underbar tavla. Kanske en av de allra största mästarna. Jag ser på den att kvaliteten är superb, man blir helt tagen av hur penseldragen går, det är den bästa duklen och den vackraste ramen. Det är en tavla man älskar, som man inte kan undgå att älska. Den är helt perfekt.

Men ändå, så just den tavlan är inte för mig. Förstår du? Den är målad på bästa sätt, det är INGET fel på tavlan, den är superb. Men den är inte målad för mig.

Förstår du...?"

Och då... då förstod jag. Då gav jag upp.
Jag älskar honom. Han älskar mig. Han är gjord för mig, han är min McDreamy.

Men jag är inte målad för honom.
-----
Nötter:
* Visst, han kom till mig i Lördags med datorn och visst, det kan ha varit så att han behövde en dos av mig som Dåcktorn säger, men det ändrar inte pudelns kärna.
-----
Andra bloggar om: kärlek, sorg, slut